En tanke eller några ord..

Egentligen skriver jag inte längre. För bara några månader skrev jag mycket.

På papper

med bläckpenna

(Fotograf: inte jag)

stora funderingar om ganska banala saker.

Vackra drömmar

som formade sig likt eviga fotografier

fast i bokstavsform.

Hur ogärna jag än vill

så handlar det mesta ändå om dåtid eller framtid.

Om vem man är.

Egentligen.

Att man vill bort från den där gråa regnhimlen som tonar upp sig

men som man egentligt tycker är fantastisk vacker.

Och den där taggen

som sitter så där nära

gör hål och lämnar märken på det som egentligen betyder någonting.

Att vilja ha det där man önskar

hitta hem

finna sin plats

stressad över att inte göra det där man faktiskt vill

längtar efter

hoppades skulle ske.

Eller tog för givet skulle hända.

För allt är annorlunda nu..

Egentligen skriver jag inte längre.

Inte på samma sätt.

Inte med samma intensitet.

Orden låter inte lika vackert.

Förr gjorde dom det.

Det fanns en innebörd då.

En mening i det där som beskrevs med bokstäver.

En skönhet.

Men det var länge sedan nu.