Jag vet inte riktigt vilka ord jag ska använda längre

Detta kanske inte min grej längre. Helt enkelt.



Och så blev man stor, innan man ens hunnit vara liten
Stor så som ni
Stor på ett sätt som aldrig räcker till
Aldrig täcker in allt
Knappt ens något faktiskt
För ni skrattar skämtar tar sats och tar plats
Som jag
Ni letar spelar söker och finner. Förlorar.
Som jag
Det finns ju inga svar fast vi slutar aldrig söka
Så vi klamrar oss fast vid varandra
Desperat håller i vid tron vid viljan vid hoppet
Inom oss bultar allt det där
frågorna valen osäkerheten ensamheten samhörigheten
Vi flackar med blicken vi fäster den vid något vid varandra
Trycker händer håller om tröstar om natten
för att känna oss trygga
säkra, behövda, för att känna någonting
För vi är stora nu
men jag har aldrig aldrig känt mig såhär liten