 |
| Från en dag med sol, kamera och fin vän. |
av mig,
det brukar inte tillhöra det vanliga att man gör,
allra minst jag själv
för du vet
jag fastnar inte som ni andra gör.
Jag skaver bara lite grann.
Man kanske kan säga att jag är sekunderna
mellan två stora händelser,
resan över en helg,
flyktiga ord när tystnade varat för länge.
Mellanrummet i era andetag.
Aldrig är jag
det där stora speciella,
skrattet under middagen med vänner,
tryggheten och det bestående.
Jag är bara ibland
i det där tillfälliga,
vackra minuter men aldrig timmar.
Aldrig när det verkligen gäller på riktigt.
Jag är bara emellan
men aldrig
fullt ut
åt något håll.
